Succession

Thomas Hanzon kom som skådespelare till Dramaten 1989. Thomas träffade snart Lena Endre och Edvin föddes i stort sett på Dramaten. Under förställningar turades Lena och Thomas om med att vara med Edvin i kulisserna. Under uppväxten var Edvin ofta med föräldrarna på arbetet och har växt upp på teatrar och inspelningar.

Edvin har porträtterat såväl Matti Nykänen, Dag Hammarskjöld, Spotify grundaren Daniel Ek som vikingar. Kunskap, kvalitet och känslan för hantverk går från en generation till en annan.

Vi fotograferade Thomas och Edvin tillsammans på gemensam historisk mark, Dramaten och Teatergrillen i Stockholm.

Hur tror du dina yrkeserfarenheter har påverkat Edvin och på vilket sätt?

Thomas:

Edvin har varit med på otaliga teaterrepetitioner, filminspelningar och turnéer under sin barndom. Med både mig och hans mamma, Lena. Han fick i ung ålder en ganska oromantisk inblick i skådespelaryrket. Hur mycket arbete som krävs, hur svårt det ibland kan vara, prestationsångest, press, nervositet, allt det. Men han fick också se hur fruktansvärt roligt det är allt blir bra och stämmer.

När kände du att du ville bli skådespelare själv?

Edvin:
Så långt tillbaka jag kan minnas har jag älskat att spela teater. Men i de tidiga tonåren, kanske runt 13-14 år, så kände jag att skådespeleri skulle kunna bli mitt framtida yrke. Nu tycker jag om att kombinera mitt skådespelande med att skriva för både film och TV.

Hur var det att vara skådespelande förälder?

Thomas:
Teatern har öppet när de flesta andra är lediga. Så en del av mig har dåligt samvete för att jag var borta mycket, ibland både dagar och kvällar. Men vi hade också många sommarlov tillsammans som var längre än vanligt. Och ibland perioder av ledighet mellan produktioner mitt i terminen. Att vara skådespelare är inte 9 till 5. Och jag har alltid tänkt att om man har föräldrar som är passionerade och lyckliga i sitt yrke så påverkar det positivt.

Hur känner du för Dramaten idag?

Edvin:
Jag älskar Dramaten, det känns som jag har tillbringat en stor del av min uppväxt här. Men att gå till Dramaten som arbetsplats? Jag vet inte, att infinna sig på en och samma arbetsplats hela tiden är skrämmande. En dag i framtiden kanske.

Pratar ni mycket om ert yrke när ni träffas?

Thomas:
Vi pratar om jobbet ibland, men det är inte något vi är fixerade vid. Självklart händer det att vi diskuterar roller, scener eller skådespeleri i allmänhet, speciellt om vi stöter på något som vi båda tycker är intressant. Det känns fint att kunna dela den här passionen, men ännu viktigare är att vi har en relation utanför arbetet.

Edvin:
Absolut, det händer. Speciellt när vi båda är uppfyllda av olika projekt. Men vi försöker att inte fastna för mycket i det. Ibland vill man bara hänga och prata om allt annat än jobb. Men det känns bra att kunna prata med någon som har väldigt jämförbara erfarenheter.

Vad är har ni för förhållande till kläder och stil?

Thomas:
När jag spelar en roll är kläderna viktiga för att förstå och leva mig in i karaktären, men privat handlar det mer om att vara mig själv. Stil är mer än bara yta, det är något som kommer inifrån.

Edvin:
För mig har kläder alltid spelat en stor roll. Jag har alltid varit intresserad av mode och hur det kan uttryckas såväl privat som inom mitt arbete. I filmer spelar kläderna en stor roll för hur karaktärerna mottas av publiken och det är en förlängning av karaktären. Jag försöker ofta tänka vad jag vill kommunicera även i mitt privatliv när jag väljer kläder.

Är det här den första gången ni arbetar tillsammans?

Thomas:
Ja det är det! Det är väldigt kul att arbeta tillsammans med sitt barn.

Edvin:
Ja, jag tror faktiskt det. Vi har fått flera erbjudanden förut att medverka i samma projekt men har alltid tackat nej. Det gäller för båda mina föräldrar. Jag tror att om vi ska arbeta tillsammans ska det vara karaktärer och premisser som känns bra och inte bara för marknadsföring. Med OJ har vi båda en egen privat relation och därför kändes detta projekt som ett givet.