Patrik Andersson´s historic goal

För 25 år sedan, på övertid, slog Patrik Andersson en indirekt frispark som gjorde Bayen Munchen till segrare i Bundesliga. Det var det enda målet Patrik gjorde för Bayern. Ett historiskt mål. Vi frågade Patrik om han ville återuppliva känslan. Att åka till Munchen och lägga frisparken på nytt. Den här gången klädd för att fira, i smoking från Oscar Jacobson.

Patrik Andersson är en av svensk fotbolls mest meriterade fotbollsspelare. Med 96 A-landskamper, VM-brons, Champions League-titel, två Bundesliga-titlar och två Guldbollar byggde han en karriär på högsta internationella nivå. Han var en spelare som förenade defensiv styrka med lugn, spelförståelse och ledarskap - egenskaper som gjorde honom till en självklar del av både landslaget och några av Europas största fotbollsscener.

Men det är en enda spark som gjort Patrik Andersson odödlig i tysk fotbollshistoria. Den 19 maj 2001 spelades den sista omgången av Bundesliga. Bayern München behövde en poäng mot Hamburger SV för att säkra titeln, men när Hamburg gjorde 1–0 i 90 e minuten såg guldet ut att glida dem ur händerna. I Gelsenkirchen hade Schalke 04 redan börjat fira. Då fick Bayern en indirekt frispark inne i straffområdet, djupt in på tilläggstid. Stefan Effenberg petade bollen. Patrik Andersson, mittbacken som ännu inte gjort mål för Bayern, steg fram och sköt. Bollen gick in. 1–1. Domaren blåste av matchen direkt efteråt och Bayern München var tyska mästare. Ett enda mål, i rätt ögonblick, blev ett av Bundesligas mest dramatiska avgöranden.

Efter spelarkarriären har Patrik Andersson fortsatt att verka inom fotbollen, både internationellt och i Sverige. Genom uppdrag för UEFA, FIFA, Svenska Fotbollförbundet och Elitfotboll Dam har han tagit med sig erfarenheterna från planen in i nya sammanhang. Hans resa rymmer stora titlar, avgörande ögonblick och ett perspektiv som formats av många år i fotbollens absoluta topp.

När du tänker tillbaka till den 19 maj 2001, vad är det första du minns från de där sista minuterna?
Det var rätt stökigt. Motståndarlaget hade redan börjat fira, samtidigt som Schalke, som låg precis bakom oss i tabellen, ledde sin match. Vi behövde bara spela oavgjort för att vinna ligan.
Erfarenhetsmässigt spelar man tills domaren blåser, och det var vår inställning. När jag blev tilldelad frisparken visste jag att det var nu det gällde. Då handlade det bara om att försöka reda ut tankarna, tänka logiskt och hoppas på det bästa.

Hur uppstod situationen vid den indirekta frisparken? Var det självklart att du skulle ta avslutet?

Min lagkapten, Stefan Effenberg, och jag hade spelat tillsammans i fyra år och delade på ansvaret vid fasta situationer. När jag kom till Bayern München fanns det flera duktiga frisparksskyttar, men i den här matchen hade han inte spelat bäst och de andra alternativen satt på bänken.

Då sa han bara: ”Du tar den.”

Det var mycket ansvar och press, men jag försökte fokusera på möjligheterna. Jag visste att det förmodligen var matchens sista spark. Motståndarna stod i muren och målvakten täckte ena sidan, så planen var att skjuta hårt och lågt mot ytan som kunde öppna sig. Sedan hade jag turen att bollen gick in.

Du hade inte gjort mål för Bayern tidigare. Vad krävs för att kliva fram i ett sådant läge ändå?

Inte i en tävlingsmatch. Min huvudsakliga uppgift var defensiv. Vi hade många duktiga offensiva spelare, så min roll var ofta att ligga kvar, organisera och läsa av spelet.

Men mycket inom sport handlar om att kunna växla mellan av och på. Att kunna stänga av, kliva in i situationen och göra jobbet fullt ut. Jag visste att jag var duktig på fasta situationer, även om det inte var min främsta roll i laget. När lagkaptenen bad mig ta ansvar var det bara att kliva fram och försöka leverera.

Det blev ditt första och enda mål för Bayern München, och samtidigt ett av Bundesligas mest dramatiska avgöranden. Har du själv fått en annan relation till det ögonblicket med åren?

Under en karriär går allt väldigt snabbt. Det ena avlöser det andra, och det är svårt att stanna upp och reflektera när man är mitt i det. Ofta är det först efter karriären som man hinner förstå vissa ögonblick på riktigt.

Varför tror du att ditt mål lever kvar så starkt? Unga människor som inte ens var födda känner till det, som om det hände igår.

Alla Bayern-fans kan referera till var de befann sig då. Det är väldigt speciellt. Det finaste är att kunna dela det ögonblicket med så många människor, trots att det har gått 25 år. Det är magiskt.

Varje gång en säsong börjar gå mot sitt slut och det är ett tight race tänker man på det igen. Att det faktiskt kan avgöras i sista sekund. Det är inte över förrän det är över, och det är en positiv signal. Oavsett om det handlar om idrott eller något annat: allt är möjligt. Man ska inte tappa tron, för det kan vända.

Du har spelat i Sverige, England, Tyskland och Spanien. Hur formades du av de olika fotbollskulturerna?

Det skiljer sig en del mellan länderna. I Sverige har vi till exempel jantelagen, medan man i Tyskland och Spanien ofta har ett annat självförtroende och en annan mentalitet. Där behöver man på sitt sätt ta för sig mer för att nå sina mål.

När jag kom till Premier League var det fortfarande ganska få spelare från andra länder där. Det var väldigt kamratligt. I Tyskland var det mer territoriellt, lite som att nu kommer en utlänning som vill ta mitt jobb. Då fick man prestera, göra sitt bästa och på så sätt vinna respekt.

Du har varit lagkapten i landslaget och spelat i några av Europas största klubbar. Vad har de miljöerna lärt dig om ledarskap?

Mycket handlar om att bygga ett team där alla förstår sin roll. Alla är olika och har sin spetskompetens, men varje spelare behöver känna att man bidrar på sitt sätt. Är teamet framgångsrikt blir också varje individ framgångsrik.

I en väldigt konkurrensutsatt miljö skapas hierarkin ofta inom gruppen. Tränarens uppgift är att ta ut laget, göra förändringar och rotera när det behövs, men mycket av spänningarna och dynamiken hanteras av spelarna själva. Som ledare gäller det att förstå gruppen och få ut det bästa av den situation man har.

Efter spelarkarriären har du fortsatt inom fotbollen i flera olika roller. Vad har varit viktigt för dig att föra vidare?

För mig har det alltid varit viktigt att alla känner sig sedda, särskilt de yngre spelarna. Man måste känna delaktighet för att kunna prestera bra. Det behöver också finnas personer runt de yngre som de kan luta sig mot.

En karriär är inte spikrak. Man måste våga göra fel, och ibland är det nyttigt att stöta på motgångar. Det är ofta då man lär sig som mest.

Hur skulle du beskriva din egen stil i dag?

Jag går ofta i kostym och kan gärna kombinera den med en T-shirt under. Men jag gillar också att bära skjorta och slips, beroende på tillfälle. Ibland är det kul att få klä upp sig ordentligt, till exempel i smoking.

Jag bor inne i stan och då klär man sig ofta lite mer ordentligt. Skjorta, chinos och plagg som fungerar i vardagen men ändå känns välklädda. Jag gillar kläder som sitter bra och är lätta att kombinera. En bra kostym ger också en annan känsla. Man får lite mer pondus.

Vad betyder kvalitet för dig, både på planen och i ett plagg?

För mig handlar kvalitet om hela processen, från idé eller plan till färdigt resultat. Det gäller både i fotboll och i kläder. Det handlar om förberedelsen, detaljerna och hur något har byggts upp.

När du ser tillbaka på karriären, vad tror du att ditt yngre jag hade varit mest stolt över?

Människan Patrik. Man har såklart uppnått mycket av det som är möjligt som svensk fotbollsspelare, men med tiden blir det också viktigt vad man lämnar efter sig.

Att Bayern München fortfarande tar emot mig på det sätt de gör idag, 25 år efter målet, handlar inte bara om själva ögonblicket. Det handlar också om relationer, respekt och hur man möter människor. Det har varit viktigt för mig, oavsett uppdrag.

En elitkarriär kan vara påfrestande för familj och relationer, men för att hitta rätt väg i livet behöver man också möta saker som inte alltid är enkla. I fotbollen spelar man ofta match var fjärde dag, och då lär man sig att snabbt analysera, ta med sig det som är viktigt och sedan gå vidare. Det som är gjort är gjort. Man måste lära från misstag och blicka framåt.

Ett stort tack till Hans-Peter Renner och Bayern München för att ni välkomnade oss till Allianz Arena.