Sustain Stories: Erik Östling

Hur började @gubbstil?
Den första bilden jag tog var för 12–13 år sedan. En äldre man i rosa kavaj som stod och pratade mitt i gatan. Sen började jag ta fler och lägga dem i stories på mitt privata konto, mest som ett sätt att rensa mobilen. Det blev som ett litet arkiv.

Sen laddade jag ner TikTok för att hänga med i samtiden. Jag började fota folk på stan, men insåg snabbt att andra gjorde det bättre. Så jag nischade mig mot gubbar. Efter ett halvår fick en video många visningar. Någon bad mig starta Instagram, så jag laddade upp allt där. Plötsligt hade jag 10 000 följare och det fortsatte att växa över kort tid. Jag har bara fortsatt att göra samma sak.

Varför just äldre män?
Att fota sig själv varje dag i nya outfits känns lite påtvingat. Det blir väldigt medvetet, nästan poserande. Att fota äldre män är tvärtom. De klär sig inte för kameran. De har inga konton. De räknar inte med att bli fotograferade.

Jag fotar bara sådant jag genuint tycker är snyggt. Ett fall i byxan, en silhuett, en sliten jacka. Något personligt.

Och det finns en lekfullhet i hur gubbar uttrycker sig genom kläder, även sent i livet. Det har gett mig en trygghet i att åldras. Personligheten finns kvar, även om kroppen förändras.

Vad är det de har som andra saknar?
Jag trodde först att det handlade om att kläderna var större. Men det är snarare så att de köpte kvalitetsplagg för länge sen och att de fortfarande bär dem. Tygerna faller fint. Byxorna är vidare, får ett snyggt break mot skon. Det blir en kontrast till den tajta silhuetten vi sett i många år. Det känns äkta.

Minns du något särskilt möte?
Ja, en man på Östermalm som jag pratar med ibland. Han har ett enormt klädintresse. Han berättade att amerikanska turister ofta stannade honom för att berömma hans stil. När jag sa att jag bor på Söder svarade han: “Jag håller mig på Östermalm. Att åka till Söder, är som att åka till ett annat land.” Det tyckte jag var väldigt roligt, haha.

De flesta med bra stil tycker faktiskt om att prata om kläder. Det är ingen slump att de ser ut som de gör.

Ändras din egen stil över tid?
Jag är så inkonsekvent. Jag vill ha ny stil nästan varenda dag. Jag kan bli besatt av något jag sett på stan och börja leta efter liknande plagg. Nu när jag är äldre har jag möjligheten att ibland investera i en skräddad kostym och då vet jag att den håller länge.

Vad tittar du efter när du handlar second hand?
Materialet först. På kavajer tittar jag och klämmer på axlarna. Om de sitter bra går resten att justera. Generellt studerar jag detaljer och tittar på sömnaden. Byxor är enklast. Man kan ofta ta några storlekar större och sy in. Rockar köper jag nästan alltid om de sitter bra i axlarna, ärmar går att korta. Raglanrockar är särskilt bra.

Varför nästan bara second hand?
 Jag tror definitivt att det finns ett element av skattjakt, men jag tror mer att det är en besatthet av att vara annorlunda. Att ha något som ingen annan har. Tyget har slits, fått patina. Det är unikt helt enkelt.

Jag köper nästan aldrig online. Jag går istället runt i butiker i Stockholm eller när jag reser. Min stil formas av vad jag lyckas hitta. Ibland är det frustrerande för jag kanske aldrig hittar den perfekta kamelhårsrocken. Men det är också charmen.

Och hittar jag ett visitkort i en kavaj, då googlar jag gärna personen och försöker att nå ut. Jag gillar tanken på att plagget haft ett liv innan mig.