DIRECTORS CUT - Felix Herngren
DIRECTORS CUT - Felix Herngren
När Felix Herngren kliver ut i morgonljuset i sitt hem i Palma har han precis avslutat det första av dagens många teamsmöten. Den välkände svenske skådespelaren och filmregissören har privat bytt kuliss - från Sverige till Mallorca - och funnit ett nytt hem i det varma medelhavsljuset. Han har flyttat till solsidan. Men arbetet med flera olika projekt i Sverige pågår simultant och Felix går från möte till möte och diskuterar scener och repliker i filmer som ännu bara finns på papper.
I den nya hemstaden rör han sig vant i smala gränder, på öppna torg och intar lunchen, så ofta det är möjligt, i solen. Vi följer med Felix på en promenad som slutar på Palma Sport & Tennis Club, en mötesplats för många svenskar som flyttat hit. Här träffas entreprenörer, kreatörer och familjer över en match eller ett pass i gymmet.
Vårt tema Directors Cut syftar på att Felix gjort ett personligt urval ur Oscar Jacobsons kollektion. Hittat det han tycker passar honom bäst. Men också om ”cut” i dess mest bokstavliga bemärkelse - den exakta passformen. Det som kännetecknar Oscar Jacobson: en precis silhuett, i perfekt passform och hantverk i varje söm och material.
Klädintresset har alltid funnits där. Han talar om tygers fall och konstruktion med samma inlevelse som om dramaturgi. För Felix är stil, liksom film, en fråga om detaljer och helhet på samma gång. Det här är Felix Herngrens Directors Cut: en personlig tolkning av Oscar Jacobson, ett samtal om stil, i ett nytt skede av livet.
Du bor mestadels på Mallorca, vad fick dig att stanna?
Att passa in är egentligen inte det jag alltid vill. Jag har alltid haft en längtan att bo utomlands. När vi kom till Mallorca av en tillfällighet kändes det helt rätt att testa. Jag trivs faktiskt bäst i miljöer jag inte riktigt känner, bland människor som är annorlunda. Det är något som lockar mig.
Du är känd som skådespelare men jobbar mest som regissör. Vad driver dig bakom kameran?
Att få vara mitt i en filmproduktion är fantastiskt. En stor grupp människor med helt olika kunskaper och personligheter som samlas för att berätta en historia tillsammans. Alla faser är så olika - i idéfasen spånar vi karaktärer och plottar, kastar ibland veckor av arbete i papperskorgen. Det kan vara tungt, men alternativet är värre. Att sitta med dåligt material vid klippbordet, det finns få saker som är värre.
Serien Där solen alltid skiner utspelar sig i en miljö nära din vardag - hur mycket av ditt eget liv finns med?
Mycket är plockat ur mitt liv. Jag skulle kunnat hamna i samma negativa spiral som Tom i serien, men klarade mig undan. Expat-livet väcker existentiella frågor om vad livet egentligen handlar om och hur man tar vara på de år man har kvar.
Hur har ditt klädintresse utvecklats genom åren?
Det startade när jag jobbade i reklambranschen på 90-talet. Då träffade jag människor som klädde sig annorlunda och fick själv råd att köpa dyrare plagg. Jag älskade att gå runt i butikerna i Soho när jag var i London. Jag fick griniga kommentarer om mina val, men i backspegeln hade jag rätt. Att köpa och ha en garderob med välskräddat i fina material, ger i alla fall mig glädje, och stil, hela livet.
Är du lika noggrann med passform och detaljer som med manus och klippning?
Som regissör har jag nästan alltid svart från topp till tå av tekniska skäl för att inte reflekteras och synas i bild. Jag jobbar ofta med kostymörer och stylister i mitt jobb, och när jag är framför kameran själv som Felix, kan jag ibland få hjälp av en stylist. Inte för att jag inte har egna kläder eller smak att välja själv, men jag älskar att någon annan duktig person har tänkt till och valt ut saker jag inte själv skulle kommit på och ens testat förmodligen. Det är så kul att bli överraskad.
Finns det ett projekt du är extra stolt över som inte fick uppmärksamheten det förtjänade?
Inte riktigt, men kanske Ulveson & Herngren. Den fick inte så höga tittarsiffror och sågades av DN. Men den serien hade något extra. Idén kom under en dröm jag hade mitt i min skilsmässa. Jag såg hur jag och min dåvarande fru grälade, tills hon plötsligt gav sig på mig fysiskt och förvandlades till Johan Ulveson. Mardrömmen blev komik och fajterna blev koreograferade danser där vi välte kylskåp och långa pinnar på varandra. Det blev som små scener med seriefigurerna X&Y från tidningen Svenska MAD. När jag vaknade var TV-idén i stort sett klar. Jag gick till SVT dagen därpå och presenterade den.
